Bergsbruket

Lekeberg har fått sitt namn efter det område där särskilda bergsmän hade statliga privilegier att driva bergsbruk i våra trakter - Lekebergslagen.

Från medeltiden och fram till sekelskiftet 1800-1900 fanns 17 mer eller mindre långlivade hyttor där man framställde järn ur den järnmalm som bröts i gruvor i trakten. Stora mängder skog kolades till träkol att driva hyttorna, vattnets kraft drev blåsbälgarna och kalk togs för att lättare kunna skilja malmen och slaggen åt. Idag finns det närmare 200 kända gruvhål för brytning av järnmalm och ett femtiotal kalkbrott av olika storlek, men väldigt få rester av bergsbrukets egna byggnader.

I Lekhyttans bergsmansby finns välbevarad bebyggelse från 1700- och 1800-tal och husen har som regel träfasader målade med falu rödfärg. Skorstenarna kröns inte sällan av skorstenskronor av gjutjärn. Lekhyttan anses vara en så viktig kulturmiljö att den har klassats som riksintresse för kulturmiljövård.

Vid Södra Vissboda 3 finns några av spåren av Lekebergslagens bergsbruk i form av flera gruvhål som omges av rätt stora områden av varphögar.

Hagabergruvorna låg strax norr om Sixtorp och var en del av Lekebergslagens större gruvområden. Här man bröt malm fram till slutet av 1800-talet och kraften hämtades bland annat från ett stort vattenhjul.